Bli vän med magen

Köket
London
Jag inser nu att jag måste bli vän med min mage. Helt enkelt acceptera den. Det tar bara någon dag i London innan den är tillbaka. Det gör mig rädd och förtvivlad och svärtar ner den annars så fina familjehelgen. Så kan jag inte fortsätta.

Att vara borta så gör också att jag känner hur begränsad och kraftlös jag är. Inget är som förr. Men det är ändå mysigt att få vara tillsammans. Och att bo mitt i Notting Hill är fantastiskt! Folk, mysiga små butiker, matmarknad med spännande dofter. Det räcker med att öppna den blå dörren bredvid den blå dörren från filmen Notting Hill, för att komma in i en annan värld.

När killarna är på amerikansk fotboll nästa hela söndagen, så gör jag det med jämna mellanrum. Gläntar på dörren och tar mig en liten promenad för att titta på alla människor, kika in de små butikerna och restauranger – och besöka den lilla matmarknaden full av exotiska inslag. När jag kommer hem igen, så är kön lika lång av turister som vill ta kort på den kända blå dörren. ”So you are neigbhour to Julia Roberts” frågar en italiensk turist imponerat…

Väl hemma i Lerum igen kan jag andas ut. Flygresan går bra, trots vätskan i magen. Och så kan vi äntligen upptäcka vårt nya kök. Det blev ju helt klart när vi var borta. Nu står det där och skiner. Den vilda och galna fondtapeten jag bestämde mig för i sista minuten totalt knockar oss först, men redan efter några timmar börjar vi vänja oss. Körfröken Ullis stora vita öronlappsfåtölj blir som pricken över i:et. Och vips blir köket en lounge i stället.

På väg hem från sjukhuset på onsdag stannar vi i Bäckebol och Bosse gör en snabbrush först på Bauhaus för att köpa lamporna vi sett ut och sen barstolarna på Ikea. Och allt finns och går jättefort, medan jag sitter och slumrar av tavegylen i bilen.

Än har vi inte flyttat in några saker i skåp och lådor, men köket ser i alla fall mer ombonat ut nu med lampor och möbler och det känns roligt att få visa upp det på min tjejmiddag på torsdagskvällen.

Torsdagar är min bästa dag. Då tickar kortisonet in som jag får mot illamående efter behandlingen. Kortisonet gör mig pigg och hög och jag orkar massor. Som att skriva begravningstal och ha samtal inför nästa begravning. Och laga kycklinggryta och ha tjejsnack hela kvällen. Så nu har jag bestämt mig för att tänka bort magen och inte låta den förta alla nöjen och glädjeämnen. Tvärtom.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone