Gospelrus

gospelkonsert
Tänk att jag gjorde det – stod på Dergårdsteaterns scen och sjöng gospel med mina fina kör. Hela hösten har jag haft det som mål, även om jag många gånger trott det skulle vara omöjligt. Har släpat mig till repen, även om jag inte alltid orkat, och väl där har jag mest fått finna mig i att sitta och lyssna. För det är nästan omöjligt att sjunga när vätskan trycker på mot lungorna. Men man får kraft också av att lyssna.

Och nu står jag där på scenen – och till och med sjunger med. Vilket ös. Jag orkar inte hela tiden. Så fort jag känner yrseln komma glider jag diskret av scenen och tar en paus i soffan utanför logerna under en låt. Sen är jag redo igen. Det är fullsatt och festligt och jag fylls av lycka av den härliga musiken och att jag fixade det. Och i publiken sitter goda vänner som sen följer med hem för att kika på vårt nya kök och äta lite soppa, som Bosse har ägnat dagen åt att laga.

Det är fotbollskval, så halva gänget bänkar sig framför tv:n i gillestugan, medan andra halvan tjötar runt vardagsrumsbordet. Är väldigt trött men känns väldigt skönt också med lite normalitet. Och att magen håller sig i skick.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone