I sadeln igen

Nova
Magen håller sig lugn hela veckan. Mäter och väger mig varje morgon och njuter av varje dag som jag kan vara mitt normala jag. Orken är visserligen inte den samma, men är så härligt att kunna röra sig och vara som vanligt. Träffar goda vänner, göra några små insatser och på torsdag ringer Elwira och säger att mina blodvärden ser bra ut och mitt HB har tickat upp igen. Då bestämmer jag mig för att åka till stallet och se om jag har kraft nog att mocka och rida.

Det är härligt att mötas av hästarna som alla står inne när jag kommer. Har inte varit här på över två månader, men tror ändå att Nova känner igen mig. Hon har fått en ny granne i Dixie, också en skimmel. Jag får rykta inne i boxen för Svarten får nya skor i stallgången. Känns skönt att mina grejer hänger där och väntar på mig – som vanligt.

När allt är på plats rider vi ut. En sån frihetskänsla. Solen skiner, det är bara en grad i luften, men jag har dubbla lager tajts – för ridbyxorna kommer jag inte i. Jag rider utmed naturreservatet fram till Hillefors grynkvarn – och som vanligt när vi vänder hemåt igen blir det full fart på Nova. Trava går inget vidare, då skumpar magen, men i galoppen är det lättare. Så härligt.

Är så stolt när jag lämnar stallet nästan tre timmar senare. Att jag utmanade mig själv och fixade. ”Så roligt att se dig på hästryggen” ropar Solveig från altanen när jag kommer tillbaka. Pernilla bjuder på kaffe och hjälper mig med skottkärran upp på gödselstacken, för det orkar jag inte. Men resten har jag orkat.

Inte nog med det. När jag kommer hem ställer jag mig och lagar mat till Maiwi som kommer för att luncha och inspektera köket. Och på kvällen går jag iväg på ärtsoppskalas några timmar. Det var länge sen jag orkade så mycket på en enda dag.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someone